Tidig frukost i god turnétradition och avfärd redan vid sexsnåret.
Resegeneral Ida hade blivit lovad att hotellet skulle bre 80 mackor som färdkost men av detta blev noll och intet. Omfattande och indiskret bredande av extrasmörgåsar för att inte svälta på bussen.
Andreas hittade ett större juiceglas än de ordinarie minimala som blott rymde små snåla slattar. Stor var däremot den hela kannan kaffe vid varje bord. Polskt kaffe befanns vara besläktat med tjeckiskt som också har egenheten att färgas grått om man gör misstaget att hälla mjölk i det. Vi som varit i Italien vet att uttrycket ”svart kaffe” inte har så mycket med vare sig färgen eller betalningssättet att göra. Kaffe ska bli vackert ljusbrunt när man häller i mjölk.
Stackars Jessica var vrålförkyld och funderade antagligen på att skriva en ny
altstämma åt sig själv lite snabbt och käckt.
Väl på bussen underhöll Ida de bakre regionerna av bussen en stund med personliga observationer och reflektioner: det är till exempel äckligt att få hårstrån i munnen och att hitta en sedan länge utgången banan i väskan. Vi kontrade med mer eller mindre gräsliga versioner av visor ur sångboken.
Barabas öppnades högtidligt klockan elva, musikanläggningen vaknade till liv och en person som önskar vara anonym yttrade orden: ”man slipper sjunga själv och ändå kommer det ljuv musik”. Paus med Axelssons förträffliga busskaffe. Uttalsövningar för att trovärdigt kunna säga Woodsj och inte Loddsj om Lodz.
Ankomst till Grand Hotel, blott en timme försenade. Knarkare gjorde taffligt bilinbrott med tegelsten inför våra ögon och får stryk av upprörda medborgare.
Konserten blev klart tajtare, utan tjuvstarter. Texten projicerades på storskärm i en fullsatt katedral. Det är härligt att göra kyrkomusik i katolska länder där mässbesökare mer än gärna stannar kvar för att lyssna på svenskar som sjunger lovsång på tyska. Det är riktigt roligt, kul, stimulerande, entusiasmerande och medryckande att inte bara ”göra konsert” utan verkligen få vara med i kyrkans verksamhet.
Tenorsolist Gösta Zachrisson satt under konsertens början längst fram bredvid en dam som plötsligt dök ner i handväskan efter mobiltelefonen som morsesignalerade ”…--…” för att berätta att hon hade ett viktigt SMS att besvara. Och därefter gjorde hon just så.
Radio Plus, lokal ”sponsor” representerad av paret Garbacz, tackade kören med fruktjuice (vitaminberikad) och äppelkaka - och öste hedersbetygelser över oss så till den grad att vi rodnade kollektivt.
Gösta Z sjöng ”Sången till livet” ur Tosca på ett rum sent på natten. Bill och Bull gläntade på locket till Matteuspassionen och inviterade sedan till ”singing pool”. Jerry letade så småningom efter herrarnas och väckte nattvakten som vilat lite i soffan i foajén.